Jag har utslag i ansiktet som jag försöker täcka med smink så det bara blir ännu värre och jag har 3 härliga finnar i pannan (har aldrig finnar annars) så jag ser ut som en salami, prickig och fin, jag har ett brännsår på armbågen och helt ont i hela kroppen efter att jag VOLTAT ner från sängen härom natten (hahahaha....), jag har ont i huvudet i vanlig ordning, jag jobbar inte mycket alls just nu så kontot är inte särskilt användbart för tillfället och jag har beslutsångest nå jävulskt inför framtiden.

 

MEN ANNARS SÅ LEKER LIVET!!!!!!!!!!!!!!!!!! Igår var jag och frugan i Umeå, hon skulle få dropp så dagen startade på sjukhuset och sen spenderade vi resten av dagen strosandes på stan och var sådär barnsligt fnittriga och trötta så vi skrattade åt precis allt och lite till. Och imorgon kommer Emelie hem, som jag har längtat, på kvällen ska jag på hockeyn med pappsen, på fredag blir det fredagsmys (nähe?) och på lördag blir det fest med efterlängtade tjejgänget♥

 

Sånna här gånger blir jag så irriterad på mig själv. Planen har ju då varit att jag ska åka till Trondheim, söka jobb och bosätta mig där. Vissa dagar är jag sjukt taggad på att åka medans jag vissa dagar inte alls är lika taggad och känner att jag borde skita i allt, stanna här i tryggheten, ta tillbaka min lägenhet och leva vidare på "det enkla viset". Sånna här gånger kan jag verkligen tänka "men vad fan är mitt problem?", jag VILL JU åka till norge, jag vill testa på det. Nu får jag ju bara ta mig i kragen och fullfölja planen, någonstans inom mig finns det ju lite jävlar anamma, det är väl dags att plocka fram det nu då? Jag har boende där och det har aldrig varit ett bättre tillfälle till att åka. Tjejerna därnere skriver att dom längtar tills jag kommer och det finns egentligen ingenting som kan stoppa mig. Förutom osäkerheten MEN DEN MÅSTE BORT. Lyckas jag med det så åker jag i slutet av oktober.

 

Nu på söndag så flyttar "min hyresgäst" ut från min lägenhet för han har inte råd att bo där så under oktober månad kommer jag åtminstone att vara granne med min bästa slu igen ♥ Sen får vi se om jag hittar någon annan som vill hyra den tills vidare eller hur jag gör när oktober passerat. Beslutsångest once again.

 

Nämen hörrni, det är superkul att ha världens sämsta immunförsvar och vara förkyld, sjuk och hängig. Var liggandes torsdag till söndag (perfekt över helgen sådär..) med förkylningen from hell och har kämpat mig genom en arbetsdag idag och ska jobba 10 timmar imorgon då jag tog på mig extra timmar. Hosta och snyta sig kan man ju göra minst 1000 gånger under en timme typ för det verkar aldrig ta slut snor och slem (mys). Sötaste idag var när en flicka sa "du fåj inte hosta inte i min gjöt" fastän jag vände mig bort när jag hostade. Sötnosar, vad det är kul att jobba med er! ♥

 

Sist jag bloggade så var jag smått chockad över att sommaren gått så fort och att det var juli månad. Nu är det helt plötsligt SEPTEMBER och tiden har aldrig gått snabbare. Nu har jag påriktigt tänkt börja om på ruta ett. Som ni kanske förstod så blev Stockholm lite av en flopp för min del. Där och då var det ingenting för mig, jag var inte "i fas" för att bo där och ville bara hem. Tänkte inte gå in på det mer än så.

 

Nu är vi återigen där då fler och fler vänner flyr hemstaden för jobb eller plugg och vi är inte många som är kvar i Skellefteå nu. Men om allt går enligt planerna så kommer jag bli en av dom och flytta till ett härligt gäng tjejer i Trondheim. Ska först och främst ta ett slutgiltigt beslut och sen är det en del grejer som ska fixas innan det bär av. Har alltid varit sugen på att "testa" Norge och sist när några vänner åkte dit så var jag rätt bunden till min dåvarande pojkvän men nu har jag ingenting som kan hindra mig så jag känner väl mest "varför inte?". Förutom att jag är så fruktansvärt hemmakär som jag snackat om tidigare men det måste jag lyckas övervinna!!!! Även om jag älskar min hemstad och känner mig trygg här så vill jag göra något annat. Fina lilla Skellefteå och tryggheten finns kvar. Nu vill jag testa mina vingar och prova på något nytt. Och varför jag kommer fixa Norge om jag inte fixade Stockholm? Det finns massor med anledningar, men främst så har jag nog mer motivation nu än vad jag hade då. Och jag står kvar vid att "om det inte funkar så är det ju bara att åka hem igen, men det kan vara värt ett försök!" för det kan ju faktiskt bli det bästa jag har gjort. Har ett härligt gäng med tjejer nere i Trondheim som peppar mig för fullt för att jag ska komma ner och det känns för tillfället hur bra som helst. LET'S DO THIS!